Icke Lika Med

Historia

FÖRORD

Vi, ICKE LIKA MED, är ditt lag i musik-OS! Fint va? Vi är med andra ord inte alls något vanligt band bestående av några fasta och helt vanliga personer. Snarare är vi alltså ett lag om ett varierande antal väldigt olika personer. Ibland en, ibland två, ibland tre och ibland kanske fyra. Med en lagkapten, Olle Torpman, helt utan känsla för ledarskap och engagemang. Och det är just detta som gör oss till oss! (Åh, vad intelligent sagt!) Och det är vad som gör det hela väldigt spännande! Eller?

Shit the same. Vi tror i alla fall att vi har något att komma med. Vi vill påverka, beröra, beröras, skapa förundran, få folk att skratta och gråta, och skapa en diskussion om allt det som kan förbättras. Vi tror att det går att göra något åt saker. Och vi tycker att musik bör handla om så mycket mer än bara musik. Vi vill stå för något, säga vad vi tycker, och tycka vad vi säger. (Åh, vad vackert!) Och sist men inte minst vill vi förstås ha jävligt kul också. Men när den dagen kommer...  ja, det vet inte vi i alla fall.  

 

PART ONE (som man säger på engelska)

Det absolut första fröet till ICKE LIKA MED såddes under hösten år 2000 då Olle översatte och spelade in några låtar som han tidigare sjungit och spelat på engelska. Tack gode gud att knappt någon hört dessa inspelningar. Hur som helst var det då som tanken föddes att grunge på svenska kanske inte var en helt tokig idé. ICKE LIKA MED föddes dock först under hösten 2001 då Olle på egen hand spelade in en ny 4-spårsdemo. Eftersom också den lät så fruktansvärt illa bestämde sig två av hans bättre vänner, Sebbe och Anders, för att joina honom i hopp om att få ordning på eländet. Så nu blev alltså laget ett lag! Efter en rivstart 2002 med ganska många spelningar och en tillträdd manager, Kevin Bynum, spelade trion in en andra demo. Den lät dock nästan lika illa som den tidigare. Okunniga som de var trodde de att det var studion det var fel på, varefter de bestämde sig för att hoppa in i en riktig studio och göra en "riktig" inspelning.

I slutet av 2002, efter många reptimmar, ett otal sunkiga spelningar och åtskilliga tusenlappar fattigare, stod de sedan där med en färdig låt i handen: Det var jag. Naiva som de var trodde de att roliga saker nu skulle börja hända. Men icke. I början av 2003, efter ytterligare en tid av inspelningar, spelningar och annat slit, hoppade managern av (p g a ett faderskap i görningen). Strax därefter beslöt sig Anders för att avvika p g a tidsbrist med mera. Sebbe och Olle körde på själva, men blev snart av med replokalen. De var helt enkelt för gamla för att få fortsätta på fritidsgården. Av den anledningen började de snart bygga först en egen replokal, som kom att bli en egen studio, som kom att utvidgas till flera replokaler, som kom att bli ett seriöst företag... som kom att bli döden för "gamla" ICKE LIKA MED.

 

PART TVÅ (som ingen borde säga)

Av olika och personliga anledningar fanns knappt ICKE LIKA MED alls från slutet av 2003 till och med mitten av 2006. Olle och Sebbe spelade dock tillsammans ibland, och Olle fortsatte en del på egen hand, om än inte lika intensivt som tidigare. Efter dryga tre års paus kom ICKE LIKA MED att återuppstå, i juni 2006. Laget hade nu alltså nya krafter att än en gång ställa upp i OS! Då hade nämligen Emil, en vän till Olle, visat intresse för att ställa upp på bas och stämsång. Repandet kom igång på riktigt igen, inspelandet likaså, och plötsligt kändes det som att det fanns hopp om tillvaron.

Efter en tids ihärdigt arbete med flera spelningar, inspelningar och videomakande etc, slutade Emil i laget, i mitten av februari 2007. Skälen var många och beslutet var ömsesidigt, även om det självklart var tråkigt för stunden (låt säga att han hade skadat vristen och inte längre kunde vara med och spela). Men efter regn kom så ett solsken (eller hur var det nu?). Efter bara någon vecka kom nämligen Johan in i bilden, som basist. Det var en sedan flera år tillbaka mycket bra vän till Olle. Han klev med ny glöd, vilja och glädje in i laget. Det var Johans och främst Olles glöd som härifrån kom att göra ICKE LIKA MED till ett någorlunda känt demoband. Mycket tid ägnades åt repanden, inspelningar, och spelningar. Och ännu mer åt diverse aktiviteter på nätet. Den största satsningen kom igång under juni 2007, och rörde en nyinspelning av "Det var jag", samt en videoinspelning till denna. Låten kom att släppas som singel via managementbolaget LOMG. Den spelades på radion, och videon lyckades mot slutet av året ta sig in på självaste MTV!

 

PART 3 (som man ju kan skriva)

Efter en jäkla massa arbete och slit, och diverse problem med samarbetspartners (vilkas namn kanske inte skall nämnas, det vore nämligen så taskigt mot bl a Robert Nordbergh på Record Sweden Promotion), så var bandet i full gång. En ny singel skulle släppas, en ny video spelas in, nya marknadsföringsaktiviteter dras igång. Och så vidare. Efter att Johans mamma blivit allvarligt sjuk kände Johan att trycket blev för hårt. Satsningen med ICKE LIKA MED blev för krävande, och i februari 2008 såg han bara en utväg: att hoppa av. Hans leder höll helt enkelt inte för det hårda slit som ett lag på elitnivå kräver av dess spelare (typ). Självklart ledde detta till diverse oenigheter och jobbigheter inom blaget, för alla tre. Så även om det efter förra regnet alltså hade kommit ett solsken, så kom nu ett därpå följande rejält jordskred.

Laget som trio splittrades alltså ännu en gång. Och frågan var om det överhuvudtaget skulle överleva. Alla band mellan Olle och Sebbe var inte heller helt fungerande. Och alla pengar var slut. Olle tappade hoppet, och nästan all ork, och Sebbe likaså. Men efter en kort paus kom Christopher Carlqvist in i bilden. De hade alla tre spelat tillsammans mellan 1998 och våren 2001, i ett band som då hette "Post" och körde grunge på engelska. Åh, vad roligt! Så... nu har laget alltså än en gång tagit nya tag för att erövra världen. Eller i alla fall Sverige. Eller åtminstone Hökarängen. Eller... ja, Söndagsvägen 10 kanske de får nöja sig med. Nåväl, hur denna framgångshistoria ska sluta kan bara framtiden besvara.